Från ett dia

DSC00224En bild jag gillar på något sätt. Visst är det så att vissa bilder håller över decennier, jag kan inte säga varför men så är det tycker jag.
Det är min far som sitter i båten på ån Ätran några hundra meter in från inloppet från sjön Åsunden och det är i slutet av 80-talet. Far har sin nyinköpta Nikon F-301 med en Tokinazoom på 100-300mm påmonterad. Under dessa år hade mitt intresse för fotografering också väckt hans något insomnande fotointresse som tog fart igen under 80-talet.

Jag tror han gillade att vi umgicks runt fotograferingen. Hur det än var så var det han som gjorde att jag började fota, kanske inte handfast utan mer att jag blev nyfiken på det. Hans kamera var alltid med under mina barn- och ungdomsår, precis som jag har i stort sett dagligen.
Fast under delar av 60-talet blev det inte mycket fotande från hans sida. Kanske var det en hobby som var dyr under dessa år och annat fick prioriteras i familjen.
I dagens läge fotar ju alla barn och ungdomar med sina mobiler, bilder som kanske försvinner lika fort som de knäpps. Vid min 20-års dag fick jag min första kamera. Att jag inte köpt en tidigare känns lite konstigt kan jag tycka idag eftersom jag jobbade från jag var 16 år, men då prioriterades annat från min sida. Inte ens en billig Instamatic hade jag under tonåren. Men då i mitten av 70-talet började jag fota på allvar, mest festbilder kanske och på bilarna.

Efter 10-15 år under 80-90-talen mattades fotointresset av igen för min far i takt med den digitala bilden kom. De analoga Nikonkamerorna fick lägga i fotoväskan längst in i garderoben. Ett försök gjordes att ta upp intresset igen i och med att han köpte en Sony digitalkompakt. Men har man inte dator eller riktigt förstår den digitala biten blir intresset och känslan inte den samma längre. Tekniken springer ifrån ens kunnande och man varken kan eller orkar ta till sig det nya, så har det väl alltid varit. Men alla diamagasinen finns kvar i någon garderob i barndomshemmet, och jag har diaprojektorer som fungerar. Jag är glad att det analoga fotograferandet var en relativt dyr hobby, det gjorde att bilderna sparades och vårdades på ett helt annat sätt än i dag.

Annonser

5 thoughts on “Från ett dia

  1. Tony 2017-12-30 / 14:38

    Tack Dan.

    Gilla

  2. Åke 2017-12-30 / 18:21

    Instämmer till fullo till texten, fin. Jag ska återkomma med min fars årtal och mina egna…

    Liked by 1 person

  3. melkerlarsson 2017-12-30 / 23:05

    Intressant! Jag instämmer till fullo och skulle kunna skriva ett långt inlägg i ämnet, för 40 år sedan träffade jag en man som var pressfotograf på 30-talet, man fick ta max 6 bilder på ett uppdrag, punkt slut, han tog sex bra bilder, idag tas det för många dåliga bilder Många tror att nutiden kommer att vara väldokumenterad om 50 – 100 år, jag tror snarare att 1900-talet kommer att vara mer väldokumenterat, för var kommer de digitala bilderna finnas om låt oss säga 50 år? Kanske kommer de vara omöjliga att öppna i en dator? Jag har en större serie glasnegativ från min mormors barndom under 1800-talets sista decennium, alla ligger i varsitt kuvert, väl förpackade och väl beskrivna, de kommer att hålla i en evighet.

    Liked by 1 person

  4. Tony 2017-12-31 / 09:03

    Så var det, jag minns hur en eller två 36-bilders diarulle skulle räcka hela min semester eller kanske sommaren vissa år.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s