Zeiss Ikoscop

En Zeiss Ikon Ikoscop som är en liten (12x12x7 cm) och riktigt snygg diabetraktare som tillverkades i början av 60-talet.
Jag har aldrig sett en liknande diabetraktare förrän jag köpte denna.
Man staplar ett antal dia i apparaten och sedan matar man via ett reglage fram ett dia till det belysta betraktningsfönstret.
När man sett klart för man tillbaka reglaget som då hakar fast i nästa dia och när diat förs fram till fönstret matas det förra diat ut och läggs i det lilla skyddslocket.

Zeiss Ikon Ikoscop
Zeiss Ikon Ikoscop
Zeiss Ikon Ikoscop

Annonser

Canon AE-1 Program

Canon AE-1 Program, 1981

Nu ville någon att just denna loppis som jag besökte idag skulle ha ett kamerabord. Någon ville också att jag återigen skulle bära hem en Canonkamera, jag som vill vara Nikonman i det analoga segmentet 😉
Någon ville också att jag själv skulle bestämma priset för denna kamera, då sade jag 50 kronor. Såld, sa loppiskvinnan.
Nu trodde jag att kameran var trasig för frammatningsarmen var fast och avtrycket funkade inte. Men som hyllvärmare skulle den funka tänkte jag, för det är ju en fin modell. Väl hemma ser jag att det sitter en film i kameran och när jag vevar tillbaka filmen och plockar ut den så funkar kameran hur bra som helst 🙂

canon-ae-1-program-1981Canon AE-1 Program kom ut 1981 och var en vidareutveckling av AE-1 som kom ut 1976 och AE-1 hade bländarautomatik (du valde slutartid kameran valde rätt bländare för korrekt exponering).
Nu i slutet av 70-talet var ”Program” ordet på modet och så kom givetvis AE-1 Program 1981. Men redan 1978 hade Canon släppt sin multiautomatikkamera A-1 med all den kameraelektronik man kunde uppbringa på 70-talet. Canon A-1 var en ganska häftig kamera i klassiskt snitt och fullproppad med det senaste, svart givetvis för det signalerade proffsighet på den tiden.

Med AE-1 Program tog Canon ett litet steg tillbaka och gjorde det lite enklare i handhavandet för familje- och entusiastfotografen. Jo jag har faktiskt rätt bra koll på Canons analoga kameror trots att jag vill vara en Nikonman 🙂
Jag slås varje gång jag plockar upp dessa analoga kameror hur stabila och tunga de är, och då kommer jag ihåg när jag under sena 80-talet släpade på en Nikon F3 HP med ett gäng objektiv. Ut och in i bilen på utflykter och runt på stan med fru och barn… allt skulle med i kameraväskan om utifall att.

Åter till AE-1, detta var sista modellen av det som vi gubbar anser är en riktig kamera, 1983 kom Canon T-70 en jätteavancerad kamera med den tidens mått mätt, men nu fanns winder inbyggd i kamerahuset och ett kamerahus som var av plast eller kompositmaterial. Och innan vi visste ordet av så kom autofokus och andra löjliga hjälpmedel för att få en bra bild.

Vad skulle vi fotografer göra nu, sikta och tryck  – se motivet i sökaren och låta pekfingret trycka på avtryckaren, sorgligt. Aldrig mer behövde vi vrida på bländarringen känna klickstoppen, aldrig mer ställa in en slutartid, aldrig mer se visarnålen i sökaren som bekräftade vår exponeringsinställning och aldrig mer ställa in avståndet till motivet i bilden.

Kunde vi ens kalla oss fotografer efter detta? Tveksamt! 😉

Canon AE-1 Program, 1981
Canon AE-1 Program, 1981

Nikon Coolpix 2100

nikon-coolpix-2100

De som följt mig på bloggar under några år vet att jag gillar att presentera olika kameror och då helst de jag ägt och använt eller de som på senare år köpts för att bli hyllvärmare.

Denna digitala Nikon Coolpix 2100 använde jag i arbetet för att dokumentera skador eller avvikelser i tecknade avtal. Men jag hade förmånen att kunna använda den privat vid flera tillfällen.

Ungefär då upptäckte jag de stora fördelarna med det digitala fotandet efter att mitt analoga fotande legat nere under 4-5 år. Datorintresse hade jag sedan innan så att samma dag kunna se mina bilder på datorn var en ny dimension i fotograferandet. Att dessutom kunna lagra och behandla bilderna i datorn var ju ett stort bonus och jag kände att inspirationen och kreativiteten kom tillbaka.

Numera har kameratillverkarnas försäljningsargument om antal megapixel till viss del avstannat och man inriktar sig mer på andra faktorer för bra bildkvalitet. Att megapixel inte enkom är viktigt för en bra bildkvalitet ser man när man kollar upp äldre bilder.

Nikon Coolpix 2100 har 2 megapixel och ger bilder i storlek 1600x1200px, vilket ungefär är i den storleken som vi tycker är en STOR bild på en webbsida.

Jag kollade för en tid sedan några bilder som är fotade med denna kamera och så väldigt mycket har kanske inte hänt fram tills idag. I vart fall inte under normala ljusförhållanden.
Kvaliteten på dagens digitalkompakter på 12-16 megapixel levererar inte uppseendeväckande bättre kvalitet och då har jag under ett antal år fotat dagligen med Nikons senaste Coolpix ”High End” kompakter ex. Coolpix P7000, P7100 och P7800.
Jag misstänker att dessa tidiga kompakter typ Nikon Coolpix 2100 från 2003 hade ett bra objektiv som gjorde mycket till bildkvaliteten.

Nikon MD-12

Nikon FM2n & MD-12En MD-12 (motordrive) skruvas på min FM2n. Det är trevligt att kunna hitta några Nikontillbehör i mycket bra skick, eftersom kamerahuset är väldigt fint skick, nästan nyskick skulle jag säga.

Visserligen är kameran bara en hyllvärmare men jag funderar på om jag inte skulle försöka hitta en fin blixt, original givetvis, för att göra paketet mer komplett.
Nikonblixten SB-10 kom till släppet av Nikon FM och FE (1977-78).
SB-15 kom i samband med släppet av FM2 och FE2 (1982-83) och har kopplingar till TTL-mätning i FE2.
FM2 är en mer renoldlad manuell kamera och saknar TTL-mätning, men har en kontakt för ”blixt-klar” lampa i sökaren vilket också SB-10 blixten har kontakt för.🙂

Salut les Copains

Voigtländer Bessa ak. Clo Clo dance act 1967
Min vana trogen så blir det en arrangerad bild på mitt senaste loppisfynd, en Voigtländer Bessy ak. Tillsammans med en FOTO från november 1967. Denna Voigtländer introducerades 1965 och tar kassetter av 126-formatet, kvadratiska bilder av instamatictyp. Kameran har en blixtlamphållare som flippas ut från sidan. Extra kul var att kameran var laddad med en kassett.

Men uppslaget i tidningen triggade mer, som gammal retrobloggare har jag mer än en gång spanat in otroligt läckra bilder på franska artister under 60-talet, också visat några på min nu avsomnade Farbror Sid blogg, ett blogg- och domännamn som numera inte har något med mig att göra. Uppslaget i FOTO ger lite information om alla dessa häftiga bilder.

claude-francoisUngefär 1962, i samband med att popen gjorde framfart i Europa, startade i Frankrike med initiativ av Daniel Filipachi en månatlig POP-tidning vid namn Salut les Copains. Man valde att skildra i huvudsak franska popartister, men varje nummer innehöll ungefär en utländsk artist eller grupp, gärna en grupp som turnerade i Frankrike. Vid starten utformade tidningen en egen stil både bild- och layoutmässigt.

francoise-hardyMan konstruerade fram bildhistorier kring Frankrikes största popidoler. I början fotades alla idoler av Jean-Marie Pèrier men runt 1967 hyrde man in 4 extra fotografer. Tillsamman hittar fotografer och artisterna på bildhistoria, t.ex. Francouis Hardy blir en skicklig motorcykelförare, någon annan idol blir storsimmare, o.s.v.
På bilderna i min tidning ovan finns sångaren Claude Francois ”CloClo” i några häftiga dansnummer där allt skall vara färgrikt och med senaste mode för dansarna.

Man ställer väldigt höga kvar på bildkvaliteten, de gör aldrig några retuscheringar eller färgjusterigar i efterhand allt skall sitta vid tagningen.
Fotograferna använder uteslutande Nikon F, men i studio används Hasselblad med blixt. Europeiska poptidningar (nu 1967) har hamnat rejält på efterkälken och i popens hemland England finns tidningarna Rave och Fabulous som inte alls når upp till Salut les Copains standard. Det är väl tyska Bravo som konkurerar med samma fina kvalitet.

Fritt skrivet från Douglass Kneedler artikel i FOTO nov 1967.

Kodaslide

DSC_1670
En Kodaslideask som bör vara från tidigt 60-tal eller 50-talet ägaren fanns i Bombay på den tiden. Många av dessa förvaringsaskar som diabilderna kom i från Kodaklabbet kastades säkerligen och därför är det skoj att hitta en så pass gammal ask som nu bara innehöll ett antal gamla ramar.
Tyckte det passade bra att göra en arrangerad bild tillsammans med min Voigtländer VITO Automatic och en broschyr från Luxor Radio & Television från 1955 med en strandanpassad radio – Luxor Tripp.
Så alla bör vara ganska tidsenligt runt 1955-63. Utom diabilderna som är från tidigt 70-tal.

Nikon Optical Viewfinder

5.nikon-coolpix-a_df-cp1En optisk sökare som monteras på kameran, kanske för det tankarna tillbaka till 30-40-talens Leica eller andra tyska kameror.
Om man tittar i Nikons prislistor på detta lilla tillbehör skulle man kunna tro att det är gjort av ädlare stenar och metaller snarare än att det är en coolt tillbehör.
Man kan säga så här, att jag köpte denna fabriksnya sökare idag för 3000 kronor under listpriset.
För övrigt kan jag säga att denna lilla CoolPix A med den stora APS-C sensorn levererar superba bilder. Jag är väldigt nöjd.

Nikon CoolPix A, with optical viewfinder DF-CP1

Nikon CoolPix A, with optical viewfinder DF-CP1

Nikon CoolPix A, with optical viewfinder DF-CP1

Nikon CoolPix A, with optical viewfinder DF-CP1

Agfa Optima 6000 Pocket Sensor

DSC09016agfa-optima-6000Agfa Optima 6000 Pocket Sensor är en av alla dessa pocketkameror som kom under 70-talet.
1972 lanserades 110-formatet i en filmpatron som gjorde det lätt att ladda kameran, 110-filmen gav 13x17mm negativ.
Inget kunde gå fel med en pocketkamera när det gällde att ladda en film och du kunde ta ut patronen ur kameran och bara förlora en oexponerad bild.
Agfa 6000-modellen kom 1975 och var en av de högre modellerna i serien med avstånds inställning med inspegling i sökaren, i stället för fixfokus som var vanligt för dessa modeller.
Objektivet är ett Solinar 26mm f1:2,7, kameran tog både elekronblixt Optima Pocket Lux och blixtkuber. Självutlösare finns. Kameran känns stabil och relativt tung och andas kvalitet.
Men 110-formatet blev nog inte de succén som kameratillverkarna hoppats på. Kodak slutade tillverkningen av film 1994 och Fujifilm höll på ända till 2004, min oöppnade Agfafilm på bilden gick ut 1998 men då hade nog Instamatic och Pocketkamerorna slutat tillverkas sedan många år tillbaka.
Jag tror att egentligen var det inget fel på formatet men det verkar som man inte satsade på ett bra objektiv på dessa kameror, vilket kameramärke det än var.