En klassiker

I morse var jag med om en riktig klassiker, en klassiker jag inte sett på många år.
Detta är en bussförares maktmedel för att få resenärer att följa regler eller att sköta sig i bussen.

Klassikern består av 3 steg:

1. Bussföraren ställer sig upp och via sträng blick, myndig stämma och ett tydligt utpekande av resenären/erna klargör vem som bestämmer i bussen och att regler är till för alla och skall följas.

Om inte detta hjälper kan nästa steg vidtagas:

2. Bussföraren lämnar sin plats och går fram till resenären och klargör regler och uppförande i ett kollektivtrafiksfordon, om resenären inte vill följa detta skall resenären avlägsna sig från bussen.

Om detta steg inte hjälper…

3. Bussföraren går tillbaka till förarplatsen och stänger av bussen och lugnt väntar på hållplatsen medan minuterna går.
Här kan med fördel kaffetermos, mackor och morgontidningen plockas fram av bussföraren.

Nu kommer situationen snart att vända och den illvillige resenären får sakta men säkert alla andra medresenärer mot sig.
Grupptrycket gör att resenären avlägsnar sig från bussen eller lyder bussförarens uppmaning.
Denna klassiker kunde jag avnjuta i morse på vägen till jobbet i en fullpackad stadsbuss i rusningstrafik.
Heder åt denne bussförare som vet att upprätthålla fina bussförartraditioner.

Jodå jag har själv nyttjat denna klassiker ett antal gånger men det var under 80-talet.
P2140192

Annonser

Från ett dia

DSC00224En bild jag gillar på något sätt. Visst är det så att vissa bilder håller över decennier, jag kan inte säga varför men så är det tycker jag.
Det är min far som sitter i båten på ån Ätran några hundra meter in från inloppet från sjön Åsunden och det är i slutet av 80-talet. Far har sin nyinköpta Nikon F-301 med en Tokinazoom på 100-300mm påmonterad. Under dessa år hade mitt intresse för fotografering också väckt hans något insomnande fotointresse som tog fart igen under 80-talet.

Jag tror han gillade att vi umgicks runt fotograferingen. Hur det än var så var det han som gjorde att jag började fota, kanske inte handfast utan mer att jag blev nyfiken på det. Hans kamera var alltid med under mina barn- och ungdomsår, precis som jag har i stort sett dagligen.
Fast under delar av 60-talet blev det inte mycket fotande från hans sida. Kanske var det en hobby som var dyr under dessa år och annat fick prioriteras i familjen.
I dagens läge fotar ju alla barn och ungdomar med sina mobiler, bilder som kanske försvinner lika fort som de knäpps. Vid min 20-års dag fick jag min första kamera. Att jag inte köpt en tidigare känns lite konstigt kan jag tycka idag eftersom jag jobbade från jag var 16 år, men då prioriterades annat från min sida. Inte ens en billig Instamatic hade jag under tonåren. Men då i mitten av 70-talet började jag fota på allvar, mest festbilder kanske och på bilarna.

Efter 10-15 år under 80-90-talen mattades fotointresset av igen för min far i takt med den digitala bilden kom. De analoga Nikonkamerorna fick lägga i fotoväskan längst in i garderoben. Ett försök gjordes att ta upp intresset igen i och med att han köpte en Sony digitalkompakt. Men har man inte dator eller riktigt förstår den digitala biten blir intresset och känslan inte den samma längre. Tekniken springer ifrån ens kunnande och man varken kan eller orkar ta till sig det nya, så har det väl alltid varit. Men alla diamagasinen finns kvar i någon garderob i barndomshemmet, och jag har diaprojektorer som fungerar. Jag är glad att det analoga fotograferandet var en relativt dyr hobby, det gjorde att bilderna sparades och vårdades på ett helt annat sätt än i dag.

Anslaget

DSC_4047

På Storgatan i Tranemo står detta plank som med åren blivit en bra och naturlig anslagstavla.
Att fota anslagstavlor kan tyckas som ett meningslöst och udda fotomotiv, men jag gillar det. Efter några år är det en bra tidsmarkör om företeelser och artister som gällde just då – (4 aug) 2017.

Jag

… och min stora häck. 😉
klipp
Igår var det dags att klippa häcken utmed gatan plus några meter vid uteplatsen.
Det mest svåra är väl att få den jämn och rak då jag alltid kör freewheeling.
Men det brukar bli till belåtenhet från min kombinerade arbetskamrat och supervisor (som även höll i kameran denna dag). 🙂

Maggie Mae & Three Sparks

… körde medryckande 50-60talshits under Nostalgifestivalen i Vårgårda.
DSC02454
DSC02309
DSC02314
DSC02318
Länk till gruppens FB-sida

Noterat: Jag förvånas över att vissa grupper får fram ett behagligt sound och volym som man vill höra länge på, som denna grupp. Medan vissa grupper (ex. på scenen intill) öser på med volym och bas av allt de förmår och det bara blir tröttsamt och man söker sig långt därifrån, trots att musikstilen är densamma.