Roadtrip

plymouth-belvedere-II-1966
Det fanns en vit fläck på södra delen av Sverigekartan. På denna vita fläck körde vi under två intensiva dagar nu i veckan. Enkelt beskrivet var det området öster om Vättern och söder om E4.an fram till Östersjön, målet var Husby säteri i Söderköping där vi bokat övernattning.

Vägar som 132, 134, 135 vara riktigt fina bilåkarvägar med vacker natur och fina och ibland spännande samhällen och städer. Dessa var de största vägarna vi reste på, frånsett en liten tur på E22 söderut söder om Valdmarsvik, ibland blev det så små vägar att det var svårt att möta en bil.

Vackert väder och vacker natur, men det är svårt att fånga vacker natur på bild när man är på bilresa, vilket avsnitt skall man välja och går det att stanna bilen här… Oftast fungerar det inte att bara plåta snapshot på natur (tycker jag), vi fick lagra det vackra i huvudet.
Så det blev mina huvudintressen att fotodokumentera – byggnader och skyltar i förfall. Gamla Mackar & motell/färdshus om det dyker upp några under resan.

Mitt tidigare minne från Söderköping var att jag tappade i en Nikonpryl i Göta kanal och det var 1993. Då vi följde Götakanal öster om Vättern, då det blev bara glass vid kanalen och sedan in i bilen igen och såg inte så mycket av Söderköping. Men i torsdags, då blev det en fin kväll i den vackra staden.

Bilden ovan är från en ”övergiven” ladugård någonstans utmed och en bit in från väg 135. En Plymouth Belvedere II från 1966, troligtvis har den stått där i 20 år.

Esther

DSC_3780
Saker och ting blir lätt en vana, särskilt med små husdjur.
I dag 5:30 var första morgonen på 9 dagar då jag inte möttes av denna dam när jag gick upp.
Ett litet trippande mot mig i ett – Välkommen upp, och lite extra svassande runt benen att – Snälla ge mig nu lite mat.
Som sagt det blir lätt en vana man saknar.

Tråkig ton

Jag vill redan här ursäkta min tråkiga ton i detta inlägg, och jag säger det direkt – ”Det är inte dig det är fel på, det är mig”… 🙂

DSC02924

Igår var jag uppe med tuppen som vanligt men nu var det för att ge mig iväg till Wheels & Wings i Falkenberg, varför jag nu ville vara där tidigt (frånsett min otåliga och irriterande grej att ”komma i väg”) var mest för att hitta bra parkering och slippa köer. Mycket bilar kom under de första timmarna fast vädret var sisådär.

Jag åkte mest dit för att jag önskade mig en inspirationsrik dag på motorbanan plåtande hundratals bilder i härligt nyskapande vinklar på sköna bilar och färgstarka människor. Människor som gillade sin hobby och ibland hela livsstilen på 50-60-talen…
Jag vill bara förtydliga att jag aldrig lägger några värderingar i och struntar fullkomligt i hur folk ser ut eller framför sig i vanliga livet.
Men om man har råd att lägga ned 100-tusentalskronor på sin bil, kan man då inte lägga 1000 kronor på sig själv och fixa en snygg vårdad outfit när man är på en av Sveriges största motorträffar.
Måste man hasa runt på området i sin rundsmörjningoutfit eller i shorts och foppatofflor och måste man se ut som man just kravlat ur grottan från sitt vinteride för att åka med sin stilsäkra halvmiljonsbil till en motorträff.
Om man nu vill och skall leva en 50-60talsstil med en jänkare i utsökt skick gör det fullt ut, du som kör är också en del av upplevelsen tillsammans med bilen när du kommer in på området.

Bilden ovan har inget med texten att göra, utan bara en av mina etthundra oinspirerade bilder från Wheels & Wings 2017.
Been there, done that, så detta var troligtvis den sista större motorträffen jag besökte i överskådlig framtid.

Som sagt, ursäkta min tråkiga ton i detta inlägg.

Me, Myself and I

SC04121

Det är nog 10 år sedan jag fotade så lite som jag gör nu 2017. Den där känslan av att ha jag fotat allt infinner sig oftare numera.
Precis så gjorde det också i mitten av 90-talet, men 10 år senare (2007) fotade jag mer än jag någonsin gjort tidigare, motiv och motivation sprudlade.
Bloggar poppade upp startade av likasinnade män och kvinnor, det var en inspirerande tid.
Numera har det infunnit sig ett mått av lojhet inför fotografering från min sida.

Att sätta sig på en stol och invänta inspiration är nog inte rätta vägen heller 😉

Fotot på mig har WalkaboutSweden tagit.

The Phone People

DSC02112

Det går utför fotomässigt.

Det är vårmarknad i stan, marknadsstånd kors och tvärs på gatorna och tätt med folk. Fulladdat batteri i Nex-6 och superzoomen Sony SEL 18-200mm påmonterad för att inte missa något av det sjudande gatulivet.
Allt var klappat och klart för en stor serie bilder om gatulivet denna fredag.

Jag kom hem med två exponeringar gjorda… båda på detta motiv!

Visst gillar jag motivet och bilden, somrigt, fint och lite typiskt i stadsmiljön. Men bara två exponeringar av allt som fanns i stan denna fredag.

Det går utför fotomässigt.

Fullt upp

Gå upp vid 6-tiden på morgonen fast man inte måste, se på Gomorron-TV och se på samma nyheter varje kvart, som om man var hjärntvättad.
Ta bussen ned till stan efter att alla skolungdomar lämnat kollektivtrafiken och är i skolan. Sedan ta en promenad i centrum på ca 5 kilometer.
Därefter ta en fika på Viskan innan det blir för högljutt och stökigt.

Därefter gå till biblioteket och gratisläsa dagstidningar och dyra magasin bland brydda studenter och slemharklande äldre gubbar 😉
Stanna en extra lång stund om det inte är högljudda barngrupper som härjar runt.
Och sedan ta bussen hem och sträcka ut på soffan efter några ansträngande timmar och lojt kolla flödet på de sociala medierna.

Va… låter jag som en förhärdad pensionär! Nädå inte än. 🙂

Konstrundan

… eller goodbye cruel world 😉
DSC_2663
Kanske några kan se det konstnärliga i denna toalett, i viss mån kan jag det.
I gatumiljön runt SoFo finns det gott om dekaler och taggar och mer kreativa uttryck.
I en pub på Folkungagatan hade dessa uttryck spritt sig ända in på toaletten.

I vart fall spenderades helgen i Stockholm och vi kom att tillbringa några timmar i tunnelbanan på jakt efter stationer med utsmyckningar och konstverk.
Nu var kanske inte tanken att detta skulle vara huvudsysselsättningen på besöket men vädret var kyligt och småregnigt så några längre promenader för att foto gatulivet blev det inte.

Jag gillar att spendera lite tid i tunnelbanan, tycker att det blir häftiga bilder med allt folk, det är puls, linjer, färger och ljus.
Vi lyckades fota några väldigt vackert utsmyckade tunnelbaneperronger/stationer, och trots kylan att fota lite gatuliv ovan jord.

Det blev en träff med äldste sonen på en fika på Kulturhuset, och så samåkte vår yngste son med flickvän i bilen till och från Stockholm. Vår familjetid tar sig lite andra banor och uttryck nu för tiden.
En bra men något kort stund i staden med tanke på restiden i bilen som är 84 mil tur och retur.