Fokusera

DSC04190
Mitt bland allt smartphonefotande och selfies under All helgona aftonen plockar denna unga kvinna fram en Minolta Sr-T 101 ur sin väska och passar på att fota de sista fem bilderna på rullen.

Minolta Sr-T 101 lanserades 1966 och dessa annonser är från den tiden.
minolta-srt-101

Annonser

Canon AE-1 Program

Canon AE-1 Program, 1981

Nu ville någon att just denna loppis som jag besökte idag skulle ha ett kamerabord. Någon ville också att jag återigen skulle bära hem en Canonkamera, jag som vill vara Nikonman i det analoga segmentet 😉
Någon ville också att jag själv skulle bestämma priset för denna kamera, då sade jag 50 kronor. Såld, sa loppiskvinnan.
Nu trodde jag att kameran var trasig för frammatningsarmen var fast och avtrycket funkade inte. Men som hyllvärmare skulle den funka tänkte jag, för det är ju en fin modell. Väl hemma ser jag att det sitter en film i kameran och när jag vevar tillbaka filmen och plockar ut den så funkar kameran hur bra som helst 🙂

canon-ae-1-program-1981Canon AE-1 Program kom ut 1981 och var en vidareutveckling av AE-1 som kom ut 1976 och AE-1 hade bländarautomatik (du valde slutartid kameran valde rätt bländare för korrekt exponering).
Nu i slutet av 70-talet var ”Program” ordet på modet och så kom givetvis AE-1 Program 1981. Men redan 1978 hade Canon släppt sin multiautomatikkamera A-1 med all den kameraelektronik man kunde uppbringa på 70-talet. Canon A-1 var en ganska häftig kamera i klassiskt snitt och fullproppad med det senaste, svart givetvis för det signalerade proffsighet på den tiden.

Med AE-1 Program tog Canon ett litet steg tillbaka och gjorde det lite enklare i handhavandet för familje- och entusiastfotografen. Jo jag har faktiskt rätt bra koll på Canons analoga kameror trots att jag vill vara en Nikonman 🙂
Jag slås varje gång jag plockar upp dessa analoga kameror hur stabila och tunga de är, och då kommer jag ihåg när jag under sena 80-talet släpade på en Nikon F3 HP med ett gäng objektiv. Ut och in i bilen på utflykter och runt på stan med fru och barn… allt skulle med i kameraväskan om utifall att.

Åter till AE-1, detta var sista modellen av det som vi gubbar anser är en riktig kamera, 1983 kom Canon T-70 en jätteavancerad kamera med den tidens mått mätt, men nu fanns winder inbyggd i kamerahuset och ett kamerahus som var av plast eller kompositmaterial. Och innan vi visste ordet av så kom autofokus och andra löjliga hjälpmedel för att få en bra bild.

Vad skulle vi fotografer göra nu, sikta och tryck  – se motivet i sökaren och låta pekfingret trycka på avtryckaren, sorgligt. Aldrig mer behövde vi vrida på bländarringen känna klickstoppen, aldrig mer ställa in en slutartid, aldrig mer se visarnålen i sökaren som bekräftade vår exponeringsinställning och aldrig mer ställa in avståndet till motivet i bilden.

Kunde vi ens kalla oss fotografer efter detta? Tveksamt! 😉

Canon AE-1 Program, 1981
Canon AE-1 Program, 1981

Chinon CE-4

chinon-ce-4chinon-ce4Min första systemkamera var denna Chinon CE-4 som kom ut på marknaden runt 1979-80. Kameramärket Chinon hade väl levt en relativt anonym tillvaro fram till denna modell.

Detta var en fullelektronikkamera med tidsautomatik eller om man föredrog manuella tids- och bländarinställningar. Den var en av de modernaste elektronikkameror du kunde köpa när 70-talet gick över till 80-tal och den hade Pentax k-bajonettfattning så det fanns ett enormt utbud av ny eller begagnad optik att köpa.
CE-4 hade allt jag önskade av en kamera just då och till ett pris som jag kunde tänka mig och hade råd med.

Den levererades med ett Chinon 50mm f1,7 multicoated och efter ett tag kompletterade jag med ett Chinon telezoom 80-200mm f3,8 och som sig bör på den tiden ett 28mm vidvinkel.
Selfie vid Capri StrömstadEfter något år tröttnade jag på att släpa runt på objektiven och bytte bort dessa mot en ny Pentax 50mm f1,4 som enda objektiv… då som nu hägrar ljusstarka objektiv nybörjare inom fotografin. Det klassiska felet med dessa modeller var just det man ser på bilden ovan att klädseln på kamerahusets framsida släpper. Det verkar också vara det enda, för de fungerar ofta efter som nu ca 35 år.chinon-ce-4-1979
Detta var kameran som gjorde att mitt fotointresse tog mig ett steg vidare, efter denna modell köpte jag en Chinon CP5 med multiprogramautomatik som nu låg i tiden och jag ville vara med i programautomatikracet, men den kameran var inte lika skön som denna CE-4.

Därefter gick jag tillbaka till tidsautomatikkameror det passade mig, och efter noga övervägande blev det en Nikon FE2.

(Pentaxobjektivet 50mm f1,7 på kameran är inköpt begagnat på senare år för att ha något på kameran.)

Olympus Trip 35

… en av mina analoga kameror som jag nu bereder plats för på kamerahyllan.

Olympus Trip 35

Olympus Trip 35 introducerades 1967 och tillverkades fram till 1984 med serienummer upp till 5.400.000, men över 10 miljoner Trip 35:or tillverkades (se fotnot). Min har serienummer 390553 så över 5 miljoner tillverkades efter denna kamera. Kameran har Programautomatik med två slutartider 1/40 sek och 1/2000 sek, objektivet är ett Zuiko 40mm f/2.8. Ljusmätaren är en selencell som inte kräver ett batteri, och ljuset mäts genom den ”plastbubbelliknande” ringen runt själva linsen på objektivet.

Olympus Trip 35

En annan något udda funktion är att i sökaren finns ett litet extra fönster som speglar in avståndssymbolerna och bländarvärdet på objektivet. Bländarvärdeinspegling från objektivet fanns ofta bara på dyra systemkameror under dessa år. Dessutom visas en röd ”flagga” i sökaren om ljuset är otillräckligt och det behövs blixt. Kameran kunde ställas in på ett Asa-värde mellan 25-400 vilket visade att den kunde hantera Kodachrome 25 den allra finkornigaste diafilmen men även klara av en snabb svartvit Tri-X 400.

Olympus Trip 35

Över tio miljoner Trip 35 tillverkades. 5.400.000 var av metall och serienummerstämplades. Resterande av de 10 miljonerna fram till 1984 kallades bara för Trip dessa var av plast och serienummerstämplades inte.
Olympus tog upp formen från dessa analoga 60-70-talets Trip- och Pen-kameror till dagens digitala värld och lanserade Olympus E-P1 och som under de senare åren utvecklat i nya modellbeteckningar och versioner som passar alla plånböcker. De har blivit riktigt lovordade succéer kanske blir de digitala ”E-P..” lika långlivade som denna Trip 35.